OUTDOOR / INDOOR photography 2009-2012

 


House, photo  

 

När du söker sanningen,
Var beredd på det oväntade,
ty den är svår att finna och
besynnerlig när du finner den.

Herakleitos

I de djupa stora skogarna som så länge dominerat vårt land, med mil efter mil med gran och tall, mossor och kärr, har många haft sin utkomst av trä, tjära, bär, svamp och jakt. Här i den mäktiga, storslagna skogen har vandrare tagit sig fram med bestämda steg och ängsliga hjärtan. Här har sagor och sägner haft sina rötter och berättat om farliga och märkliga ting och här har troll och oknytt regerat.
Men ändå har vi alltid av olika skäl dragits dit och mötts av det välkända och hemvana men också av det vilda och oväntade. Tiden står stilla, skogen doftar starkt och ljuset strilar ned mellan grenarna. Den sluter och öppnar sig i gläntor och bergknallar, går upp på en höjd och ner i en mörk dal där kärret och skvattram tar över och tränar våra sinnen att hitta vägen fram och ut.
Vi ser spåren och vet att här har någon varit, gått, legat och bott. Här har någon lämnat spillning, hackat, sågat och gnagt. Myrorna springer fram på sina stigar och det rasslar i buskarna. Spindelnäten glittrar i solen efter regnat, luften är hög.

Man går bara ut, foto  

Allt sedan kameran och fotografiet uppfanns i mitten av 1800-talet har skogen och naturen varit ett vanligt motiv. Mängder av bilder har tagits av det annorlunda och märkvärdiga, medan det vanliga blivit kvar. Så många bilder har passerat genom vår syn att bilden till slut ockuperat verkligheten. Vad är fantasi, konstruktion och sanning?    

Helena Byström söker i skogen med kameran efter det trygga, igenkännbara, vilsamma och utsatta. Hon låter det oanade och sköra skymta förbi som en inbillning eller hägring. Hon går tillbaka i tiden och återskapar ett minne, en känsla som aldrig blev uttalad.
”I skogen är det lugnt och tryggt och inte främmande som i stan, säger hon. Där är man hemma, det är öde och fint. Där kan man vila efter att ha varit upphängd och nedsläppt ”

Monica Nieckels

 

Man går bara ut, foto  

“When looking for the truth
Be prepared of the unexpected,
while it is hard to find and
so peculiar when you find it.”

Heraclitus

 

Deep in the dark forests that for so long have dominated our country, with miles and miles of fur trees, pine, moss and swamps, many people have had their outcome from wood, tar, berries, wild mushrooms and hunting in the wild. Here in the mighty grand forest the wanderers have made their way with firm steps and anxious hearts.
It is also here that the fairytales emanates and the legends have its roots and tell of dangerous and strange things and it is here that the trolls are in power.

But in spite of these perils we have always felt drawn to the forest and also encountered the well known and familiar along with the wild and unexpected.
Time stands still in the forest with the many strong scents, while the light finds its ways through the branches down to the ground. It closes and opens in glades and rocks, up on the hill and down in the dark valley where the marsh and the Labrador tea take over and sharpen our senses so we can find the way forward and out.

Man går bara ut, foto  

As we see the tracks we know that someone has been here before us, walked, rested and stayed. Someone has left droppings, hacked, sawn or gnawed. The ants haste on their paths and it clatters in the bush. The spider web glitters in the sun after the rain and the air is high.

Ever since the camera and the photography where invented around 1850, the forest and nature have been common motives. Plenty of pictures of the different and the remarkable have been shot through the years, while the common, every-day have been left aside. So many pictures have passed through our sight and senses that they have eventually occupied the real. What is imagination, construction and where lies the truth?

Helena Byström searches in the forest with her camera, looking for the safe and secure, known and restful and the vulnerable. She lets us see the unsuspected and the fragile as in an imagination or a mirage. She reminiscences and recreates a memory, an unidentified feeling.

In the forest it is secure and calm and not foreign like in the city, she says. There you feel at home, it is desolate and nice. It is a place where you can rest after having been suspended and dropped down.

Monica Nieckels

Maan går bara ut, foto  
  Man går bara ut, foto  
  Photo  
  Photo  
back Photo